Första intrycket man (jag) fick när jag kom hit är att allt är ett totalt kaos. Otroliga mängder trafik, otroliga mängder människor överallt, gator kors och tvärs, ruckel brevid höghus, buller, och skräp. Kaos. Nu har man ju så småningom vant sig, men kaos är det fortfarande..
Universitet, Universidad de Costa Rica, är ganska annorlunda än från vad vi är vana med hemma i Åbo. Vid universitetet finns omkring 30 000 studerande. Universitetet ligger en bit utanför San José i San Pedro, var också vi bor, och är hela kampusområdet är nästan som en stad i staden. Fast mycket trevligare, finns parker, restauranger, butiker och framför allt är det mycket minndre trafik där. Kanske det skojigaste enligt Mari och mig är att alla tycks borsta tänderna aktivt på universitet. Alltid när du går in på en wc står där åtminstone en och borstar tänderna, ingen skillnad är det morgon, middag eller kväll. Mindre trevligt är att föreläsningaran alltid är minst 3h, i sträck. Här hålls föreläsningarna från 7 på morgonen till 9 på kvällen, även på lördagar.
Lägenheten. Efter en dryg veckas sökande hittade vi en trevlig lägenhet nära universitet. Den var rymlig och nyrenoverad (=ytterväggen målad). Men vi trivs här och framförallt är de på gångavstånd från universitet, så det är enkelt att röra sig. Citronträd på bakgården och trevliga grannar.
Fotboll på terassen med grannarna, Andrés (Tico, tittar mot kameran) och Linn (med grå huppare till vänster, från Sverige). Costa Rica - Chile, Costa Rica förlorade, catástrofe!
Citronträd.
Ganska intressant här i San José är att dom inte har någo adresser, eller såna vi är vana med. Utan dom orienterar utifrån landmärken, man var något ute i början när man skulle hitta någonstans. Dom har nog numrerat gatorna, Avenidas för i gator i väst - ostlig riktning och Calles för gator i nord - sydlig riktning. Lite som i USA. Men ingen använder sig av dom, och dom är inte ens utmärkta annat än på kartor. Så vår address är typ: 100m öst om kyrkan i San Pedro och 350m syd, ett grått hus med blått tak, på vänstra sidan. Sku int chansa på att posten kommer fram..
Att tvätta byk är också intressant här. Vi har en "semiautomatisk" tvättmaskin, själva tvättdelen och centrifugen är skillt från varandra. Så man får alltid stå och flytta byket från den ena trumman till den andra under tvättens gång, hur mycket beror på hur många gånger man vill tvätta och skölja. Och vattnet fylls på manuellt.
Det är något nytt varje vecka, och livet är fullt av överraskningar. Den här veckan försvann nätet på söndag, på måndag dog telefonen (pga. att vi inte betalat räkningen, som vi aldrig fått) och på tisdag stängde dom av strömmen. Lite yrsel och köande i byråkratins långa korridorer, med lappar och blanketter, senare fick vi faktiskt strömmen på igen, tom. samma dag. Ytterst överraskad! Nätet funkar nog inte riktigt ännu heller och telefon är död. Men, men.. Kanske lite mycket, men inte långt ifrån den typiska vardagen.
El?
För att det inte ska låta alltför negativt måst jag säga att det finns mycket bra och fint här också. Människorna är helt otroligt trevliga och hjälpsamma. Vid universitetet hjälper alla och visar hur saker fungerar. Allting ordnar sig här nog sist och slutligen. Konstigt nog, fast man int skulle tro det.
Frukter säljer dom nästan utanför dörren, tex. färska bananer, ananas och avokado smakar någo helt otroligt annorlunda här än i Finland. Och kaffe. Kaffets förlovade land.
Kaffe?
Minibanana.
Naturen här i Costa Rica är också något helt enastående. Costa Rica är typ 0,1% av världens landmassa men har 5% av världens biodiversitet. Det är mera djur- och växtarter än i Europa eller USA tillsammans, säger dom åtminstone här. Och över 25% av landets areal är nationalpark eller på något annat sätt skyddat. Int så dåligt..
Costa Rica var också första landet i världen som enligt grundlagen förbjöd armén. Så fredligt folk är här åtminstone.
Trivia: enligt Instituto Meteorológico Nacional slog det ner 436 000 blixtar i Costa Rica år 2005. Det är mera än 1 100 blixtnedslag per dag! Inte så konstigt om strömmer försvinner nu och då.
-pura vida, mae
No comments:
Post a Comment